Postop - timmarna efter operationen

Tiden har aldrig gått så sakta som idag... Väntade å väntade på samtal från sjukhuset. De sa att de skulle ringa när operationen var klar. Kl. 8.20 var Ida sövd... kl. 18.20 ringer JAG till avd å frågar vad som händer!? Fick numret till uppvaket (postop) och fick prata med en sköterska som sa att Ida kommit dit kl.15.30. (Tack för att ni ringde då...!) jaja...

Mamma och jag fick komma dit på ett kort besök under kvällen. Ida låg på en stor sal med övervakningsapparater och slangar överallt. Hon var vaken men trött. Efter 7 timmar på op-bordet verkade hon må förhållandevis bra. Ansiktet var rejält svullet och över- och underkäke fixerade, alltså tänderna helt sammanbitna. Kan inte slicka sig om läpparna. Hon orkade, och kunde inte, prata så mycket eftersom läpparna oxå var rejält svullna. Men hon lyckades få fram att hon var hungrig och hade lite ont. Jag bad sköterskan om mer smärtstillande. Vid kinderna hade hon kylda kuddar mot svullnaden, och det tyckte hon kändes skönt. Det var "tummen upp"! I ena näsborren en syrgasslang - som oxå var "tummen upp", och i den andra näsborren en slang (sond) ner i magsäcken.

Hon tedde sig mycket stark Ida, verkade lixom gilla läget. Ingen panik, inga tårar. I och för sig får hon starka smärtstillande, och det tycker iallafall jag är jätteviktigt. Hon ska inte behöva ha ont! Det jobbiga är att hon inte kan/orkar säga till om hon behöver mer smärtstillande. Hon nickade bara när jag frågade om hon hade ont. Så mamma å jag kommer vakta som hökar närmsta dagarna... hon ska inte behöva ha ont!

Imorgon bitti trodde dom att hon skulle få komma till avdelningen. Vi kommer ringa dit tidigt imon och hoppas att vi får vara hos Ida hela dagen...från och till iallafall.

Älskade dotter...älskade syster... ALLA tänker på dig!