Dag 1

Vid 11-tiden var mamma å jag på sjukhuset idag. Då skulle Ida precis vara på väg från intensiven till vårdavdelningen hade vi fått veta. Vi går till postop, och utanför hissarna ser vi en "vaktmästare" som kör på en säng... "Är det Ida?... Nja, ja en mörkhårig tjej iallafall... Jo, det är ju Ida!" Hon tittar med stora ögon på oss, säger inget men vinkar till oss. Hon är fortfarande mycket svullen, och läpparna alldeles glansiga av lypsyl.
Hon rullades in på sal 9, enkelrum med egen toalett och dusch, TV och DVD och med väggarna prydda av Pippi Långstrump- och Nalle Puh-tavlor. (Käkkirurgens patienter ligger nämligen på barn/ungdomsavd)

En mycket trevlig ung sjuksköterska presenterar sig och talar med Ida, frågar hur ont hon har på en skala 1-10... "Åtta", väser Ida. Hon får smärtlindring och medicin mot illamående. Sköterskan pratar om "målet" vi ska nå här på avd... "Du ska kunna dricka och komma upp innan du åker hem".
En undersköterska kommer in med en pipmugg med saft. Hon visar hur man kan dra upp saft i en liten spruta med förlängt sugrör om det är svårt att dricka ur pipen. Hon står å p-r-a-t-a-r s-å-å-å
s-a-k-t-a och överdrivet tydligt att det nästan lät barnsligt. (just det, vi är ju på barn avd) :)

Ida somnar och sover ca 1 timme. Mitt i den sköna (?) sömnen klampar 4 personer in och presenterar sig som kvällspersonalen. Somnar om. Snark.
Efter ytterligare en stund kommer en käck undersköterska tillbaka in. Vi kan kalla henne "rivjärnet"... "Nu ska vi dra katetern! Nu ska du få stå upp! Jag tycker inte du ska dricka ur sprutan/sugröret...Du ska dricka själv direkt ur pipmuggen! Ida är inte sjuk - hon är nyopererad!"

Och visst går det bra! Under eftermiddagen är Ida uppe och går i korridoren 2 ggr och på toaletten flera ggr. Hon dricker saft, Proviva och en sisådär god kycklingsoppa alldeles själv. Hon sitter upp i olika positioner i sängen, vi masserar fötterna, benen, armarna, ryggen... Kammar håret och gör fläta... Hon skriver på ett block: "Vilken lyx jag har!" :)

För varje timme som gick kunde man ana att svullnaden i ansiktet dämpades alltmer. Hon fick antibiotika intravenöst (in i blodet som dropp), men då klagade hon på att det sved och värkte i armen. Jag gick å sa till ssk, och de drog då ner på farten... Blev bättre. Fick Panodil i flytande form - smakade inte gott!

Ida skrev till oss på ett block. Litet utdrag:

"Vad är klockan? Vem är jag? (skratt...!) Spegel igår, kul, ser ut som en ful skådis. Svullen i halsen, ont i käken, hör lite dåligt!
Sov inte så mycket i natt, mått illa. Slang var felvänd. Röntgen kom vid 23.30 tog bort slangen. Haft svårt att andas. Massa slem i halsen. Därför somnade jag nu på morgonen. Sov inget mellan 3-7."

Ida har gjort STORA framsteg idag! För varje timme som gick blev hon bara piggare å piggare. Hon kämpar på otroligt bra och jag kan bara säga att jag är mäkta imponerad av min syster!!
Hon har t.o.m pratat i telefon nu under kvällen. Med kusin Alfred och kompis Eva. Jaja, pratat å pratat. Det var mest ett snyggt nyanserande "mmmMMMmmmm", och nåt skrattliknande därefter. Mungiporna log!

Så då var målet uppfyllt då... "Du ska kunna dricka och komma upp innan du åker hem" lät det. Det fixade Ida på ett par timmar!