Tänkte berätta lite om min stora operation. Ska korrigera både över- och underkäke.
Vill berätta detta för vänner och andra som kanske kommer göra liknande operationer.
Jag började för två år sedan med tandställning för att ställa tänderna i rätt läge.
Bara det kändes jobbigt att ha massa grejer i munnen och se ut som en tonåring. (är idag 26 år) Det är ju nu jag vill leva livet och se "snygg ut" =)
Men nu har jag tagit mig igenom dom åren, det har gått jätte fort!
Så nu är det dags för operation, om två veckor, väldigt spännande.
Idag har jag varit på Sahlgrenska och odontologen HELA dagen på massa besök, hit och dit. Röntgen, foto, mottagningen, foto igen och tillslut hos käkkirurgen.
Det är många frågor som snurrar i huvudet. Hur kommer jag se ut efter? Vilka risker finns? Vad kan jag äta o hur? Är det värt det?
På mig syns det inte så mycket att jag har fel. Utan det har varit trångt i munnen, har väldigt liten mun, haft lite svårt att tugga.
Läkarna har bestämt att korrigera både över och underkäke, för att de blir estetiskt snyggt. Det handlar om millimeter!! Annars skulle jag se ut som en apa som läkaren sa och det vill jag ju inte!!
Kommer efter operationen se ut som en fotboll i ansiktet och leva på flytande mat de närmaste veckorna. Så just nu och fram till operationen ska jag äta allt hårt o seg jag tycker om. Knäckebröd, sega godisar, knapriga morötter! Tugga, tugga! =)
Fick idag också bestämma vilken teknik läkarna ska använda.
alt 1) De lägger två snitt under halsen och opererar den vägen. Därefter binder man ihop käkarna i ca 6 veckor. Kanske finns panik risker?! Tänk att inte kunna gapa på 6 veckor!
alt 2) De opererar inifrån käken och man får ha gummiband mellan käkarna så man kan gapa lite några dagar efter operationen. Men risken (10-15%) finns då att man får bedövande känsla i underläppen ett tag framöver eller för allitd som jag förstod.
Jag valde alt 2. Vill inte ha några ärr livet ut. Men kan tänka mig ta risken för bedövande känsla i underläppen. Det är inte som någon kommer att märka, utan bara jag som känner det. Så ja hoppas att ja inte är dom procenten!
Ont tänker jag inte ha! Finns medicin för det.
Jag är inte speciellt rädd för operationen, jag litar på läkarna!
Däremot är jag väl nervös inför allt. Men jag ska klara det och det gör ni andra också som ska göra liknande operation!!
Det bästa är att jag har underbar familj och många vänner som finns där ute!!
Puss på er!
